123456789

Södra Österbottens Skyddskårskrets stabshus

Södra Österbottens Skyddskårskrets stabshus

Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet finns i södra Österbottens skyddskårshus som har planerats av Alvar Aalto. Trevåningshuset som representerar den eleganta neoklassicismen har drag av bland annat funktionalism och österbottnisk byggtradition. En del av inredningen, möblerna, armaturerna och dekorationsdetaljerna är designad av Aalto.

Utöver huvudbyggnaden har Aalto ritat en tegelbyggnad i två våningar, ett träskjul och en pergola som står på gården. Byggnaderna och deras gårdsplaner har skyddats i byggnadsskyddslagen 2002. En av motiveringarna i beslutet var att det fortfarande finns ursprungliga material- och färgytor från 1925 i huvudbyggnaden. Skyddskåriststatyn på gården är gjord av professor Pentti Papinaho.

I huvudbyggnaden ligger utställnings- och möteslokaler, en informationsdisk och en museibutik. I gårdsbyggnaden finns utställningslokaler och museets administrativa byrå.

Kauppakatu 17
Öppet: Ordinarie öppettider ons 12–18, tors, fre och sön 12–16
på sommaren (1.6–31.8) tis–ons 12–19, tors–sön 12–17

Lysna mer om Skyddskårshuset härifrån:
https://tarinasoitin.fi/seinajoenaalto/sv/20luku

Aalto-berättelsen:
I kyrkan

Det är en dag i juni år 1960. Luften har blivit lite friskare efter en kraftig åskskur. Anneli skuttar över vattenpölarna. Hon stannar och lyfter blicken mot Södra Österbottens Skyddskårskrets stabshus.Anneli vet att huset är Alvar Aaltos ungdomsverk. Hon drar sig till minnes att byggnaden blev klar år 1925, några år efter att Aalto blev arkitekt. Då visste arkitekten ännu inte hur berömd han skulle bli, tänker Anneli.

Anneli har i åratal beundrat detta trevåningshus ståtliga nyklassiska uppsyn. I byggnaden ser hon även drag från österbottnisk byggtradition. Anneli har varit inne i huset och är medveten omatt Aalto själv har formgivit en del av dess inredning, möbler och lampor.

Vid husknuten tar Anneli ett par steg mot innergården. Hon sveper blicken över innergårdens två våningar höga tegelbyggnad, boden i trä och pergolan. Hon vet att även de är planerade av Aalto.

Anneli fortsätter sin färd på den gropiga grusväg. Det är fridfullt. Hon möter ett par cyklister, en husbonde med häst och kärra samt en skrällande lastbil. Lite längre bort hörs visslingen från ett tåg som avgår från stationen. Anneli har hört att järnvägsknuten som järnvägarna bildar i hennes hemstad har kallats för ”Seinäjokis moder”.

Järnvägsstationen har flyttat ortens bosättning och centrum från området Törnävä till trakterna vid stationen. Även den gamla kyrkan ligger för långt från sina församlingsmedlemmar.

Anneli stannar och tittar på det vitt grönskande åkerlandskapet runt den nya kyrkan som invigdes i april. Klocktornet vid Korset på slätten reser sig högt och kraftfullt ovanför den sydösterbottniska slätten. Anneli tycker att husen som ligger längs med åkrarna storleksmässigt ser ut som lekstugor i förhållande till kyrkan.

Anneli öppnar kyrkans tunga ytterdörr och går in. Genom dörrens fönstergluggar faller ljuset in i tamburen och ända fram till den öppna kyrkosalsdörren. Anneli stannar, ser sig omkring och blir hänförd. Framför henne öppnar sig en luftig, ståtlig och ljus katedral. Hon börjar långsamt gå fram mot altaret.

Anneli tycker att det känns nästan ofattbart att man har kunnat bygga en så här mäktig kyrka i Seinäjoki, hennes hemstad som kallas för ”kurakauppala” (lerköping). Trots att man inte fick hit ett domkapitel. Hon är lycklig över att kyrkan som är planerad av den världsberömda arkitekten Alvar Aalto ändå beslutades att förverkligas, även om ritningarna från Aaltos byrå inte uppfyllde alla tävlingsregler. Anneli har via tidningar bekantat sig med Alvar Aaltos produktion och börjat beundra hans förenklade formspråk. (berättelsen fortsätter efter bilden)

Aalto-tarina: Lakeuden risti

I Finland skapade den moderna kyrkobyggnadsstilen gnäll både bland vanligt folk och generellt bland landets prästerskap. Inte heller stilen på kyrkan som höll på att byggas i Seinäjoki tilltalade alla. Dessutom var församlingens medellöshet en svår fråga i de olika skedena i uppbyggnaden av kyrkan. Eftersom medlen var knappa hade man till och med funderat på att avstå från att ställa upp klocktornet. Kyrkofullmäktige ville inte reta upp församlingsmedlemmarna som redan var skeptiska mot bygget av kyrkan och därför höjdes inte kyrkoskatten. Man ville finansiera byggarbetet med lån, frivilliga betalningar och donationer. Alvar Aaltos idé om en kyrka beklädd med svart granit hade man på grund av kostnadsskäl redan avstått från innan arbetet påbörjade.

Anneli stannar vid en bänk i kärnfuru, rör den släta ytan, sätter sig ner och konstaterar att bänken är ovanligt bra. Det känns helt annorlunda att sitta här än på gamla kyrkors lutande bänkar. Hon är nöjd med att även hon själv har fått vara en blygsam del av kyrkobygget. Anneli är en av många som har bidragit med en penninggåva till bänkinsamlingen. Mer än hälften av bänkarna införskaffades med donationsmedel. Till och med skolbarn från Seinäjoki deltar i finansieringen.

Trots motgångar färdigställdes kyrkan och dess torg. Anneli känner en timmerman och har hört hur stor hängivenhet de känner för vad de har åstadkommit. Det har varit krävande att förverkliga kyrkan. Uppställandet av tornet höll på natt och dag i tre veckor och förhållandena var svåra. Arbetets kvalitet och snabbhet var dock viktiga saker för männen och således började timmermansgängen till och med tävla sinsemellan om hur mycket de kunde åstadkomma under sitt tolv timmar långa arbetspass.

Anneli fortsätter sin väg mot altaren. Hon stannar vid det förenklade korset som Aalto har ritat. Korset fungerar som altartavla. Arkitekten ansåg att det fanns tillräckligt av överdekorerade kyrkor och hade upplyst kritikerna: ”Det som accepteras snabbt och enkelt, är lättköpt. Tiden kommer att göra Korset på slätten till en österbottnisk kyrka och en kyrka för österbottningarna.”

Annelis mål med kyrkobesöket är att bekanta sig med dopkapellet, eftersom hennes förstfödde snart ska döpas där. Kapellets intima storlek skapar en intressant kontrast till kyrksalens högtidlighet. Genom Aaltos glasmålning ”Elämän virta” (Livets ström) strilar ett mjukt blåaktigt ljus. Anneli stryker kanten på Aaltos silverdopfunt och konstaterar för sig själv att även för införskaffandet av denna har det behövts donationer från vanliga människor. Hon blir nästan rörd av att en berömd arkitekt verkligen har ritat allt från kyrkotextilier till ljusstakar och nattvardskärl för vår församling. Han lär ha ritat många enskilda saker på pappersbitar bara redan när han besökte byggarbetsplatsen.

Texter: Fil. dr Marjo Kamila och Kari Hernesniemi (Oddmob)
Illustrationer: Kari Hernesniemi (Oddmob)

Läs berättelsen i sin helhet här.

Aalto inspiroi
Alvar Aalto cities Seinäjoki

Södra Österbottens Skyddskårskrets stabshus

• Alvar Aaltos ungdomsverk från år 1925 som representerar nyklassicismen.

• Aalto har ritat en del av inredningen, möbler, lampor och andra detaljer i huset.

• Huset har förvarats oförändrat. För närvarande finns Skyddskårs- och Lottamuseet där. Huset förvaltas av Södra Österbottens landskapsmuseum.

• I gårdsbyggnaderna finns utställnings- och möteslokaler, informationsdisk och museibutik.

• Byggnaderna och deras gårdsplaner är skyddade med byggnadsskyddslagen.

Share This

Fråga – och Visit Seinäjoki svarar!