123456789

Korset på slätten

Korset på slätten

År 1951 deltog Aalto i en arkitekttävling, där Seinäjoki sökte någon som kunde planera en kyrka i den lilla köpingen i utveckling. Enligt tävlingsjuryn var Lakeuden Risti en överlägsen plan. Katedralens tak blir lägre mot koret och golvet sluttar mot altaret. Armaturen, ljuskronorna i kyrkrummet, nattvardskärlen av silver och altarkläderna samt glasmålningarna i kapellet och fontänen vid klockstapelns fot har planerats av Aalto.

Koulukatu 24
Öppet: Ordinarie öppettider mån–fre 14–18
Sommartid (6.6–7.8.) mån–sön 11–18
Öppet även i samband med tillställningar och enligt överenskommelse.

Lysna mer on Lakeuden Risti härifrån:
https://tarinasoitin.fi/seinajoenaalto/sv/lakeudenristi

Aalto-berättelsen:
I kyrkan

Det är en dag i juni år 1960. Luften har blivit lite friskare efter en kraftig åskskur. Anneli skuttar över vattenpölarna. Hon stannar och lyfter blicken mot Södra Österbottens Skyddskårskrets stabshus.Anneli vet att huset är Alvar Aaltos ungdomsverk. Hon drar sig till minnes att byggnaden blev klar år 1925, några år efter att Aalto blev arkitekt. Då visste arkitekten ännu inte hur berömd han skulle bli, tänker Anneli.

Anneli har i åratal beundrat detta trevåningshus ståtliga nyklassiska uppsyn. I byggnaden ser hon även drag från österbottnisk byggtradition. Anneli har varit inne i huset och är medveten omatt Aalto själv har formgivit en del av dess inredning, möbler och lampor.

Vid husknuten tar Anneli ett par steg mot innergården. Hon sveper blicken över innergårdens två våningar höga tegelbyggnad, boden i trä och pergolan. Hon vet att även de är planerade av Aalto.

Anneli fortsätter sin färd på den gropiga grusväg. Det är fridfullt. Hon möter ett par cyklister, en husbonde med häst och kärra samt en skrällande lastbil. Lite längre bort hörs visslingen från ett tåg som avgår från stationen. Anneli har hört att järnvägsknuten som järnvägarna bildar i hennes hemstad har kallats för ”Seinäjokis moder”.

Järnvägsstationen har flyttat ortens bosättning och centrum från området Törnävä till trakterna vid stationen. Även den gamla kyrkan ligger för långt från sina församlingsmedlemmar.

Anneli stannar och tittar på det vitt grönskande åkerlandskapet runt den nya kyrkan som invigdes i april. Klocktornet vid Korset på slätten reser sig högt och kraftfullt ovanför den sydösterbottniska slätten. Anneli tycker att husen som ligger längs med åkrarna storleksmässigt ser ut som lekstugor i förhållande till kyrkan.

Anneli öppnar kyrkans tunga ytterdörr och går in. Genom dörrens fönstergluggar faller ljuset in i tamburen och ända fram till den öppna kyrkosalsdörren. Anneli stannar, ser sig omkring och blir hänförd. Framför henne öppnar sig en luftig, ståtlig och ljus katedral. Hon börjar långsamt gå fram mot altaret.

Anneli tycker att det känns nästan ofattbart att man har kunnat bygga en så här mäktig kyrka i Seinäjoki, hennes hemstad som kallas för ”kurakauppala” (lerköping). Trots att man inte fick hit ett domkapitel. Hon är lycklig över att kyrkan som är planerad av den världsberömda arkitekten Alvar Aalto ändå beslutades att förverkligas, även om ritningarna från Aaltos byrå inte uppfyllde alla tävlingsregler. Anneli har via tidningar bekantat sig med Alvar Aaltos produktion och börjat beundra hans förenklade formspråk. (berättelsen fortsätter efter bilden)

Aalto-tarina: Lakeuden risti

I Finland skapade den moderna kyrkobyggnadsstilen gnäll både bland vanligt folk och generellt bland landets prästerskap. Inte heller stilen på kyrkan som höll på att byggas i Seinäjoki tilltalade alla. Dessutom var församlingens medellöshet en svår fråga i de olika skedena i uppbyggnaden av kyrkan. Eftersom medlen var knappa hade man till och med funderat på att avstå från att ställa upp klocktornet. Kyrkofullmäktige ville inte reta upp församlingsmedlemmarna som redan var skeptiska mot bygget av kyrkan och därför höjdes inte kyrkoskatten. Man ville finansiera byggarbetet med lån, frivilliga betalningar och donationer. Alvar Aaltos idé om en kyrka beklädd med svart granit hade man på grund av kostnadsskäl redan avstått från innan arbetet påbörjade.

Anneli stannar vid en bänk i kärnfuru, rör den släta ytan, sätter sig ner och konstaterar att bänken är ovanligt bra. Det känns helt annorlunda att sitta här än på gamla kyrkors lutande bänkar. Hon är nöjd med att även hon själv har fått vara en blygsam del av kyrkobygget. Anneli är en av många som har bidragit med en penninggåva till bänkinsamlingen. Mer än hälften av bänkarna införskaffades med donationsmedel. Till och med skolbarn från Seinäjoki deltar i finansieringen.

Trots motgångar färdigställdes kyrkan och dess torg. Anneli känner en timmerman och har hört hur stor hängivenhet de känner för vad de har åstadkommit. Det har varit krävande att förverkliga kyrkan. Uppställandet av tornet höll på natt och dag i tre veckor och förhållandena var svåra. Arbetets kvalitet och snabbhet var dock viktiga saker för männen och således började timmermansgängen till och med tävla sinsemellan om hur mycket de kunde åstadkomma under sitt tolv timmar långa arbetspass.

Anneli fortsätter sin väg mot altaren. Hon stannar vid det förenklade korset som Aalto har ritat. Korset fungerar som altartavla. Arkitekten ansåg att det fanns tillräckligt av överdekorerade kyrkor och hade upplyst kritikerna: ”Det som accepteras snabbt och enkelt, är lättköpt. Tiden kommer att göra Korset på slätten till en österbottnisk kyrka och en kyrka för österbottningarna.”

Annelis mål med kyrkobesöket är att bekanta sig med dopkapellet, eftersom hennes förstfödde snart ska döpas där. Kapellets intima storlek skapar en intressant kontrast till kyrksalens högtidlighet. Genom Aaltos glasmålning ”Elämän virta” (Livets ström) strilar ett mjukt blåaktigt ljus. Anneli stryker kanten på Aaltos silverdopfunt och konstaterar för sig själv att även för införskaffandet av denna har det behövts donationer från vanliga människor. Hon blir nästan rörd av att en berömd arkitekt verkligen har ritat allt från kyrkotextilier till ljusstakar och nattvardskärl för vår församling. Han lär ha ritat många enskilda saker på pappersbitar bara redan när han besökte byggarbetsplatsen.

Texter: Fil. dr Marjo Kamila och Kari Hernesniemi (Oddmob)
Illustrationer: Kari Hernesniemi (Oddmob)

Läs berättelsen i sin helhet här.

Aalto inspiroi
Alvar Aalto cities Seinäjoki

Korset på slätten

• Arkitekttävlingen om Seinäjoki kyrka arrangerades redan år 1951, men kyrkan byggdes inte förrän åren 1957–1960.

• I planen hette kyrkan Lakeuksien risti (Slätternas kors), eftersom kyrkan skulle bli biskopsstiftets domkyrka. Biskopssätet belades dock i Lappo.

• Alvar Aalto hade planerat kyrkan och dopkapellet ända ner till detaljerna, såsom lampor, nattvardskärl i silver och kyrkotextilier.

• På östra sidan om kyrkobyggnaden, gränsande till Pajuluoma, låg parken Kirkkopuisto som Alvar Aalto planerat.

• Kyrkostyrelsen skyddad Korset på slätten år 2003.

Share This

Fråga – och Visit Seinäjoki svarar!