123456789

Aalto-biblioteket

Aalto-biblioteket

Bibliotekets utlåningssal som har formen av en solfjäder är byggnadens mest särpräglade visuella drag. Dagsljuset som vackert reflekteras genom spjälverket styrs elegant mot taket, väggarna och hyllorna. Aaltos bibliotek har restaurerats till sin ursprungliga form och öppnades för allmänheten i maj 2015. Det nya och det gamla biblioteket som ligger intill varandra har förenats med en underjordisk tunnel via källarvåningen. I Aaltos bibliotek finns även en Aalto-infopunkt.

Koulukatu 21
Öppet: Ordinarie öppettider mån–fre 10–19, lör 10–15
På sommaren (1.6–31.8 ) mån–tors 10–19, fre 10–17

Lysna mer om biblioteket härifrån:
https://tarinasoitin.fi/seinajoenaalto/sv/library

Aalto-berättelsen:
Resan till stadsbiblioteket

”Spring mamma!” ropar Matti-Alvari ivrigt till sin mamma. Anneli halvspringer raskt efter pojken, samtidigt som hon ibland ser sig omkring för att inte göra bort sig när hon springer. De är för första gången på väg till Seinäjokis nyligen färdigställda stadsbibliotek, vars färdigställande det även skrivits om i tidningarna.

Biblioteket ligger på södra sidan om stadshuset. Byggnaderna separeras av ett promenadområde för fotgängare, vars syfte är att förverkliga ett medborgartorg som förenar byggnaderna, en ”piazza” fylld med folkvimmel som Alvar Aalto kallade det i sina ritningar. Biblioteket skulle liksom skapa en sydlig vägg för detta torg, medan stadshuset stod på den norra sidan och Korset på slätten på den östra.

Bibliotekets norra fasad är inte så pampig som Alvar Aalto hade planerat. Den är väldigt enkel och fungerar som en kontrast till det monumentala stadshuset. På grund av kostnadsskäl hade byggnadskommittén krävt att Aalto tog bort en pelargång från fasaden, vilket akademikerna hade gått med på. Annars har byggnaden en likadan grundton som kyrkan på andra sidan Koulukatu samt stadshusets flygel som fortsätter mot väster.

Anneli och Matti-Alvari öppnar dörren till biblioteket. Dörrhandtaget har en välbekant känsla. De stiger försiktigt in och aktar sig för att slå igen dörren för hårt; på ett bibliotek ska man ju visa hänsyn åt andra. Anneli tittar omkring sig och famlar efter Matti-Alvari, men pojken har redan gett sig iväg. (berättelsen fortsätter efter bilden)

”Mamma, det finns många lampor här!”, ropar Matti-Alvari ivrigt. Anneli sätter fingret framför munnen för att påminna sin son om hur man beter sig på biblioteket. Matti-Alvari blir lite generad men fortsätter viskande: ”De är alla olika eller nästan alla. De finns många på rad. Varför har vi bara en hemma?” I läsesalen pekar Anneli ut en mörkblå lampa för Matti-Alvari och frågar: ”Vad tänker du på när du ser den här?”. ”Ett blåbär!” skriker Matti-Alvari och kommer i samma stund ihåg hur man skulle uppföra sig på biblioteket. Anneli skrattar till och konstaterar: ”Det är sant. De här lamporna är planerade enkom för vårt bibliotek, så de är alltså unika”.

I mitten av lånesalen finns en fördjupning med en rad med många bord som enligt Matti-Alvari har en rolig form – likaså fler speciella lampor. ”Det finns också en barnavdelning här”, berättar Anneli till sin son. I samma ögonblick stiger Matti-Alvari upp ur fördjupningen och rusar springande mot barnavdelningen. Han saktar ner till snabb gång när en bibliotekarie tittar på honom med en lite förebrående blick.

Ljuset flödar fram mellan spjälorna på bibliotekets solfjäderformade vackra vägg i söder och bryts mjukt från det välvda takets former mot de tusentals böckerna som väntar i hyllorna. Tack vare takets form bryts ljuset indirekt, vilket gör att kundens skugga inte faller så att den täcker bokhyllan. Den välvda betongkonstruktionen får Anneli att kippa efter andan.

Från början hade det varit meningen att det välvda taket skulle rappas så att det blev jämnt, men när akademikern hade sett de österbottniska timmermännens konststycke – spåren efter den ståtligt välvande formbrädläggningen – hade han konstaterat: ”Ingen rappning!” Enligt Aalto hade man alltid varit duktig på göra båtar och skepp i Österbotten. Takets skickligt utförda formbrädfodring var ett typexempel på detta.

Tiden går fort. Anneli har bestämt sig för att låna några klassiker från biblioteket, Matti-Alvari är så uppslukad av häpnad att han inte hinner titta på låneböckerna. Ute berättar Anneli för sin son om hur de blåa plattorna på stadshuset mittemot byter färg från mörkblå till gyllenbrun i olika ljus. Matti-Alvari försöker kisa mot stadshusets vägg, men tycker att de i alla fall nu ser helt blåa ut.

Texter: Fil. dr Marjo Kamila och Kari Hernesniemi (Oddmob)
Illustrationer: Kari Hernesniemi (Oddmob)

Läs berättelsen i sin helhet här.

Aalto inspiroi
Alvar Aalto cities Seinäjoki

Aalto-biblioteket

• Alvar Aalto planerade allt som allt elva biblioteksbyggnader, varav Seinäjoki stadsbibliotek enligt experter kallas för ”Pärlan bland Aaltos bibliotek”.

• Lånesalens solfjäderlika form är byggnadens arkitektoniskt mest särpräglade drag.

• I de stora fönstren mot söder planerade Aalto ett spjälverk för att bryta det kraftiga ljusflödet. Spjälverket blev ett av biblioteksbyggnadens vackraste fasaddetaljer.

• Nuförtiden kopplas Aalto-biblioteket med en underjordisk förbindelsegång till det nyare Apila-biblioteket, planerat av JKMM-arkitekterna.

• Restaureringen av biblioteket blev klar år 2012.

Share This

Fråga – och Visit Seinäjoki svarar!